Tankesmedjan Levande Staden skrev på SvD Brännpunkt om att förlegade krav på antal boendeparkeringar fördyrar och förhindrar en nödvändig utveckling av våra städer där bostadsbristen är utbredd.
Nedanstående är citerat från originalartikeln som publicerades i SvD den 8 januari 2014:
Det överdrivna kravet på boendeparkeringsplatser visar på en omodern syn på hur människor rör sig i dagens samhälle där intresset för bilen minskar.
Nära hälften av Sveriges kommuner bedömer att de i dagsläget har brist på bostäder. Anledningen är att det byggs för lite. I år har drygt 25000 bostäder påbörjats i Sverige. Om bostadsbyggandet ska hålla jämna steg med befolkningsökningen är behovet snarare 40000, enligt statistik från SCB och Sveriges Byggindustrier. Underskottet ökar för varje år som går och efterfrågan gäller särskilt mindre bostäder för unga, studenter och seniorer. Byggandet av dessa bostäder måste ges rätt förutsättningar. Planerna att bygga ut Stockholms tunnelbanenät är en typ av förutsättning som skapar incitament för bostadsbyggande. Många kommuners föråldrade syn på den så kallade parkeringsnormen är däremot ett stort hinder.
Parkeringsnormen är det minimikrav på antal parkeringsplatser en fastighetsägare är skyldig att tillgodose vid ny bebyggelse. Enligt Plan- och bygglagen är det kommunerna som ansvarar för att planera parkering på de tomter som tas i anspråk för bebyggelse och detta ska ske med hänsyn till stads- eller landskapsbilden. På grund av dessa minimikrav byggs det i dag många parkeringsplatser som gapar tomma. Oavsett om en boendeparkering utnyttjas eller inte fördelas parkeringsplatsens byggkostnad på samtliga boende i produktionskalkylen. Här ställer vi oss frågan: Vad är de boende villiga att betala för?
Det överdrivna kravet på boendeparkeringsplatser visar på en omodern syn på hur människor rör sig i dagens samhälle där intresset för bilen minskar. Statistik från expertmyndigheten Trafikanalys visar att körsträckan per invånare går ner, samtidigt som bilförsäljningen minskar. Resandet har samtidigt ökat men skillnaden är att allt fler väljer cykel, kollektivtrafik eller tåg. I takt med att nya urbana trender vuxit fram har synen på bilens roll och image förändrats. Allt färre tar körkort och bilen är inte längre en status- och frihetssymbol som tidigare. Att äga en bil anses av många i stället som både dyrt, krångligt och tidskrävande samtidigt som intresset för bilpooler ökar. Den förändrade attityden är särskilt tydlig bland unga. Det visar hur viktigt det är att målgruppsanpassa parkeringsnormen samt ta hänsyn till framtida boendes behov och önskemål.
Det finns flera exempel på städer i Europa som har frångått de regleringar och parkeringsnormer som kom till under 1900-talet. Antwerpen har infört minimikrav vad gäller cykelparkering och Paris har satt en maxgräns för parkering i stället för den tidigare minimigränsen. Från början var målet att alla bilister skulle ha tillgång till ”kostnadsfri” parkering och på så sätt ha ett fungerande flöde och undvika trafikstockning. I dag kan vi se att flera av de svenska storstadskommunerna är beredda att anpassa sig efter det faktiska parkeringsbehovet per bostadsprojekt. Det finns en vilja att föra en modern parkeringspolitik – men vi behöver handlingskraft.
Ett vanligt argument från kommunerna för att behålla parkeringsnormen är rädslan att deras gator ska korkas igen av parkerade bilar, vilket i sig riskerar att försvåra framkomligheten. Lösningarna finns i ökade satsningar på bilpooler, gemensamma underjordsgarage, bättre cykelparkering och att under stängningstid utnyttja handelns parkeringar för närboende. Här ingår ökade satsningar på utbyggnad av cykelbanor och kollektivtrafik, vilket är nyckeln till att minska bilberoendet. Det finns också behov av att stärka funktioner som ser till att bötfälla och flytta på bilar som står i till exempel kollektivtrafik- och cykelfält. De i störst behov av bostäder – unga, seniorer och studenter – använder inte bilen som huvudsakligt transportmedel. En undersökning från Fastighetsägarna visar att 60 procent av företagen i landets större städer anser att parkeringsnormen är ett hinder för nyproduktion av bostäder för unga. En anpassning av parkeringsnormen till specifika projekt innebär att hänsyn tas till de som ska bo i fastigheten och minskar risken för att de boende ska betala för parkeringsplatser som de varken har behov av eller råd att använda. Ur effektivitetssynpunkt borde anordnandet av parkeringsplatser gå mot att vara helt frikopplat från uppförandet av nya bostäder. Parkeringsplatser bör i stället erbjudas via en öppen parkeringsmarknad på kommersiella grunder.
Tankesmedjan Levande Staden vill att fler kommuner tar sitt ansvar för att boendeparkering byggs efter invånarnas behov och inte efter gamla normer som inte är i takt med tiden. Vi måste helt enkelt sluta bygga tomma parkeringsplatser och börja bygga bostäder.
Tankesmedjan Levande Staden:
ANDERS GARDEBRING
Yimby Stockholm
IRMA ORTEGA
Jagvillhabostad.nu
JAN JÖRNMARK
författare och docent
LINUS MÅNSSON
Göteborgs Förenade Studentkårer
OLIVER TOVATT
Urbanisma
PATRIK ANDERSSON
Yimby Göteborg
RUDOLF ANTONI
Fastighetsägarna GFR
SIMON IMNER
Sveriges Byggindustrier
TEO STRÖMDAHL ÖSTBERG
Stockholms Studentkårers Centralorganisation
Reply